Åfan

Så killen skaffade sig självdistans till slut? Well I'll be damned.

Fastighetsbyråawesomeness

Härliga mäklare de där.

Associationer

Ett samtal råkade glida in på kompass och därefter vart solen egentligen går ned och upp. Erik avslöjade sin personliga hemlighet om att han kände till sanningen pga en Red Hot Chili Peppers-låt.

Koffe: Med andra ord så baseras din väderstreckskunskap på...
Erik: Ett gäng pundarmusiker från Californien.
Koffe: Precis.
Nicolina: Ja, på tal om det. När kommer HK hem igen?

En historia, två synvinklar

Enligt mig:
Blev en ganska seg och trött kväll. Direkt hem till Maura efter jobbet för att packa ihop de saker jag behövde, följt av en tretimmars bilfärd över gränsen hem till Sunne för att våldsgästa Eriks kräftskiva. Väl där visade sig porten vara låst och batteriet på min mobil dog precis efter gränsen. What to do?
Brandstegen givetvis. Varför måste den jäkla lägenheten ligga på tredje våningen? Men jag trotsade min höjdskräck och klamrade mig fast i toppen av stegen medan jag knackade och knackade. Högljudda jävlar, kan ni inte ha en lite lugnare fest så ni faktiskt hör om det skulle råka hända att någon knackar på fönstret?
Nåväl, till slut hördes ett litet skrik när de upptäckte mig och kvällen blev ju ganska trevlig. Skjutsade hem Elias till sina föräldrar efteråt innan jag började köra ut mot mitt eget föräldrahem när klockan var runt två på natten.
Huset var nedsläckt när jag kom fram. Jag tog min packning och släpade med den mot dörren, fumlade lite med nycklarna men lyckades ta mig in relativt smidigt. Dörren till mamma och pappas sovrum stod på glänt. Fan. Bäst att inte tända ljusen, tur att man har ficklampa på mobilen.
Jag gick till gästrummet och tryckte ned handtaget. Men vad nu då? Låst? Sover mamma där? Varför? Har de bråkat eller något? Skumt. Nåväl, orka grubbla på det mitt i natten. Vart är min tändare? Säg inte att jag glömde den hos Erik? Jaja... Det finns väl någon här. Vände upp och ner på köket men ingen tändare fanns att hitta. Hur skulle jag nu få i mig mitt livsviktiga nikotin? Jag kanske glömde den i bilen?
Tände utelamporna, tog min ficklampa och gick ut och letade igenom den. Nej. Ingen tändare. Stängde av ficklampan och började gå in. Det lyste i gästrummet. Gjorde det det förut? Nej, då hade jag märkt att fönstret stod öppet. Varför står fönstret helt öppet förresten? Jaja, då har mamma vaknat. Hon vet vart det finns tändare.
Jag satte mig i köket och väntade. Nehej? Kommer hon inte ut? Helt tyst där inne också. Vad händer här egentligen? Ingenstans att sova heller. Jag kanske borde packa ihop och dra in till Sunne igen? Nej, visst fan. Inga batterier i mobilen.
Källaren kanske? Där måste det finnas tändare. Jag tog min ficklampa och letade runt där nere. Nepp. Inget.
Kanske borde väcka pappa och fråga vad som händer? Öppnade sovrumsdörren lite och kikade in. Tomt. Visst fan, det är torsdag. Han är på jobb. Men fan... Vart är morsan egentligen? Vad händer.
Drog igång datorn, gick in på facebook och började diskutera situationen med Erik som turligt nog var vaken. Däremot var han full så jag tror inte han hängde med så bra. En bil startar. Jag går och kikar ut genom fönstret. Grannarna åker iväg.
Tre på natten? Vad gör de vakna egentligen. Vad ska jag göra? Borde jag ringa polisen?
Sätter mig vid datorn en stund igen.
Telefonen ringer.

Enligt min mor:
Huh? Vad var det där? Är det någon här? Glömde jag släppa ut Ufo innan jag la mig? Nej. Det gjorde jag definitivt inte. Det är någon här. En inbrottstjuv. Fan. Jag har ingen telefon här. Skit samma, jag låtsas, då kanske han blir rädd och försvinner.

Mamma: Vicki, nu händer det! Kom fort, det är någon här! Ta med dig Perra!

Inget svar. Det funkade inte. Jag får hoppa ut genom fönstret. Kläder först. Sådär. Jag kan inte hoppa ut härifrån ju. Jag testar igen.

Mamma: Hallå? Vicki? Är ni på väg? ........ Ni är snart här? BRA!

.... Fan också. Han reagerade inte på det heller. Jag måste ut helt enkelt. Hopp!
Där gick rabatten åt helvete. Nu då? Torr i munnen. Måste väcka grannarna. Jag sprang hela vägen dit utan att se mig om och knackade på. Tänk om de kommer efter mig? Jag tog upp ett vedträ utifall jag skulle behöva försvara mig. De kommer inte. Jag började slita i dörren panikartat och till slut kom de upp. Jag berättade för dem att jag trodde det var en inbrottstjuv där hemma. De undrade om det inte var katten. Nej. Jag visste att det inte var katten. Men titta!
Ett ljus dök upp där borta på vår gård. Någon var ute och gick med pannlampa. En pannlampa? Vilken idiot. Men nu visste de åtminstone att jag inte fantiserade. Ljuset försvinner bakom garaget. Ska han åka iväg nu?
Vi spejar ut genom fönstret och plötsligt släcker sig utelamporna. Fan också, de är två! Dags att ringa polisen! Grannen tänder ljuset, men det kan han ju fan inte göra! Då ser de oss ju! Han svarar att han ju inte ser något annars. Grannfrun frågar om ljuset var tänt i källaren förut.
Det kan det ha varit. Jag var ju nere och tömde vattnet i luftavfuktaren förut, ibland glömmer man ju att släcka där nere. Men vad fan, nu släcktes det! Vilken fräck jävel!
Polisen är på god väg nu åtminstone, hoppas de inte hinner åka så de kan ta dem på bar gärning. Grannen får in idé. Han går ut och åker iväg med sin bil för att se om han kan se något. Jag och grannfrun stannar inne och kikar genom fönstret när han sakta glider iväg. Men vad fan! Han stannar framför garaget! Är han galen? Grannfrun påpekar att han kanske sett en bil och tar registreringsnumret. Han glider vidare och åker runt på framsidan av huset och vänder sedan.
Strax därefter kommer han tillbaks till oss. Han berättar att han såg min mans bil på parkeringen framför garaget. Vänta nu... Han har ju bytt bil med... Kan det vara...?
Jag tog upp telefonen och ringde hem.

*sprk-tsch*
Koffe: Öhm... Hallå?
Mamma: Christoffer? Är det du?
Koffe: Öh.. Ja? Vänta nu. Vart håller du hus egentligen?
Mamma: Jag är hos grannen. Vi trodde det var inbrott. Polisen är på väg.
Koffe: Hahahaha!

Slutet gott, allting gott. Och poliserna var jättesnälla.

Hahaha!

Sagolika Sunne

Var hemma på besök i helgen och det blev även lite utgång med mina muntra vänner. När krogen stängde och vi skulle på efterfest hos vår käre Jocke så fick herr Louis för sig att vi behövde få med oss mer folk till efterfesten. Sagt och gjort, vi tog en långpromenad åt fel håll för att ragga okänt folk fram tills jag sprang på ett gäng grabbar.

Jag: Nämen hej Erik!
"Erik": Öh... Va? Jag heter inte Erik?
Jag: Oj, sorry! Såg fel. Men ni ska inte med på eft...

Innan jag hade chansen att avsluta meningen ville en av hans två kompisar också vara med och prata.

Arg snubbe: Han heter inte Erik!
Jag: Öh.. Nej, han sa det.
Arg snubbe: Så varför kallade du honom för det då?
Jag: Jag trodde säkert det var någon annan bara.
Arg snubbe: Vill du ha bråk eller?
Jag: Nejdå, vi försöker bara hitta folk till efterfesten här serru.
Arg snubbe: Jaha?! Vad tror du jag heter då?
Jag: Jadu... Anders?
Arg snubbe: Anders?! Visst, sure. Nästan!
Jag: Oj! Andreas?
Arg snubbe: Ska vi gå bort dit eller? Du och jag?
Jag: Det är lugnt.

Struntade i honom och vände mig mot den lite trevligare killen som jag hade pratat med först.
Bad idea.

Lite lustigt var det däremot att killen faktiskt visade sig heta Anders.

Tänkvärt

"If you watch Godzilla backwards it's a movie about a friendly lizzard who helps building up a city, and then leaves."

Brutalt stulet från min gamle vän Johannes Facebook.

Det var bättre förr?

”1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga. Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult. Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.”

Eller varför inte denna pärla från körkortsboken 1920:
”De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.”

Skönaste killen i stan

Tack för länken, herr Ryman. Made my day!

Insikt från en rökpaus

Har ni tänkt på att de flesta ord låter lite mer dirty om man lägger in "thai" framför?

Länge leve alla härligt nordiska män i övre medelåldern som gett oss detta vackra perspektiv på delar av Asien med sina vilda historier!

Konsten att vara dryg

Robban: Shiiiiit!
Jag: Vad?
Robban: Det har läckt ut 91 000 hemlighetsstämplade dokument om Afghanistan från Pentagon.
Jag: Oj!
Robban: Kolla här liksom. Bara den där wordfilen är 75mb.
Jag: Åfan. Det är ju typ 100 blad.
Robban: Va? Nej. Det är mer.
Jag: 150 typ kanske?
Robban: Nej, mer. Kolla här... Har ett gammalt på datorn här, 70kb liksom, och då tror jag att det är någon bild med. Och i rapporterna är det liksom bara text.
Jag: Oj jävlar! Då är det ju fan över 200 sidor!
Robban: Men nej, det är fler.
Jag: Typ 300? Allvarligt?
Robban: Nej, ännu fler.
Jag: 400?
Robban: Nej. Mer än så!

Yep

Det måste erkännas

För tillfället hatar jag Johan en smula.

Awkwaaard

*beeeeep* *beeeep*

Mannen: Hallå?
Jag: Hejsan! Christoffer på ULD här, var det dig jag skulle prata med om bilen till Bergen?
Mannen: Det stämmer.
Jag: Perfekt det. Jo, det stora kollit fick plats, så allt gick iväg redan idag.
Mannen: Höres kjempefint ut det.
Jag: Yes.
Mannen: Strålande.
Jag: Finfint.
Mannen: Jaopp.
Jag: Jo.
Mannen: Jah.
Jag: Öhm... Tack ska du ha?
Mannen: Öhm, ja. Tack själv du.
Jag: Hej!

*klick*

*suck*

Men vad fan då

Här sätter man sig och börjar köra Titan Quest med Erik på vårt lilla nätverk och poff så har det försvunnit fem bloggdagar. Hoppsan.

Vi kollade på District 9 igår och efter några tvivlande minuter i början på filmen visade den sig vara helt underbar. Trots att man nog inte kan kalla den en direkt actionfilm så trasar de skjutgladare scenerna sönder de flesta filmer som faktiskt hör till genren. Underbart brutal, don't miss out!

De lyckades nästan igen

Inte riktigt samma awesomenessnivå som i den första däremot.

En kort hockeynotis

Det var längesedan det blev något hockeysnack här senast nu, men nu var jag faktiskt tvungen att ge mig in på det spåret igen. Simon Gagne trades precis från Philadelphia till Tampa Bay mot Matt Walker och ett fjärdeval i draften 2011. Detta påvisar två saker:

• Paul Holmgren är NHL's sämsta general manager. Jag lider med Flyers-fans idag.

• Yzerman kan uppenbarligen äga folk lika hårt från en skrivbordsposition som ute på isen.

Svensk massage

Strax efter han precis firat ett år hos oss i kollektivet drog Johan iväg mot USA tidigare idag för en tvåveckors semester.

Johan: Fy fan vad stel jag är i kroppen idag.
Jag: Du får testa en svensk massage där borta.
Johan: Svensk massage?
Jag: Ja, Erik och grabbarna berättade att det är populärt utomlands.
Johan: Vad är det för något då? En alvedon?

Någonting är fel

Idag har jag dammsugit hela huset. Spontant. Och skrubbat glasbord med fönsterputs.



Hjälp!

Hur man kastar pengar i sjön

1. Vänta tills kvällen kommer, det börjar bli sent och du börjar bli trött.
2. Sitt på ditt rum och beundra ditt oväntat stabila bankkonto.3. Få för dig att pröva på det där med att kolla på schyssta kläder. Du vet, sådär som normalt folk gör ibland?
4. Bege dig ut på eBay och surfa runt. Börja fundera över om folk är dumma nog att lägga ut kalsonger på internetauktion. Inse att svaret är ja. Kolla upp vad de dyraste varianterna kostar, skratta inombords åt de hutlösa priserna.
Klicka på "Buy Now", sedan "Confirm".5. Inse vad du precis har gjort.
6. Trösta dig själv med att ett par Burberry-kalsonger förhoppningsvis är en given succé under nästa utekväll.

Kollektivskommunikation

På MSN precis nu:

Sword said:
röksugen?
Koffe said:
som en stork
Sword says:
kom ner då!
Koffe says:
kommer!

Känns som att det säger sitt om hur fysiskt aktiva vi är här hemma.

Ooops I did it again

Egentligen borde jag ha bloggat mer än någonsin den senaste veckan då jag haft sjukt mycket material, men det vore ju dumt att funka helt normalt så istället tappar man allt i det läget.
Men, vad är det då för otroligt intressanta saker som hänt?

• Jag och Erik såg på Ink igår. Sjukt skruvad och riktigt bra film när man kommer in i den.
• Fick min Anaheim Ducks 2007 Stanley Cup Champions DVD-box! 12 DVD, bara hockey. Sweet, eh?
• Vi började spela Alan Wake mitt i natten för några dagar sedan. Obehagligt spel. Givetvis lyckas vi ha timing nog att pricka in spelkvällen samtidigt med tidernas värsta åskväder här uppe i norden vilket innebar att vi för första gången fick tvätta hela kollektivets sängkläder samtidigt på morgonen efter.
• Oscar hade en helt fantasisk vurpa ute i regnet i nyss nämnda storm, och givetvis är den fångad på min och Larssons älskade videokamera. Sweetness!
  
• Slutat arbeta på Posten.
  
• Tack vare föregående punkt så festade jag två dagar på raken för första gången på flera år. Ledighet ftw!
• Har sålt mitt Xbox. Igen. Till Elias. Igen. Får se om han ger bort det i julklapp till någon random person i år också, så han kan köpa mitt nya nästa sommar liksom. Igen.
• Johan är helt jävla omöjligt att skrämma. Bastard.
• Xcom är löjligt frustrerande och beroendeframkallande. (Stor del i bloggfrånvaron.)

Så, där fick vi beta av lite av den senaste tiden. Får se om det hjälper.
Tack för rövsparken Mlö!

Woah!

Nu lugnar vi ner oss och blir lite glada igen, va?

Videoinlägg: Bara för att vara lite dryg

Disclaimer: Det här inlägget har visat sig vara lite känsligt, så jag vill därmed klargöra att den enda i denna film som på något sätt är inblandad i denna hemska handling är jag själv. De andra personerna som syns i bild var lyckligt ovetande om vad jag sysslade med.

Råkade visst ta lite semester

Så kan det gå! Tekniken har inte riktigt varit min vän senaste veckorna, så istället för bloggande har jag fått spendera min tid på mindre viktiga saker som att grilla, bada och spendera tid med mina kollektivkamrater. Typiskt.
Skam den som ger sig däremot, nu kör vi igen.

Fancy weekend

Att avsluta en sjukt bra helg med en fancy lunch på en av Jessheims krogar för att sedan dra till vattenfallet för att bada med halva kollektivet och fota Robbans nya profilbilder till Facebook kan väl inte bli annat än succé?

That's my boys

Insåg att det har varit alldeles för lite hockey på den här bloggen en tid nu. Detta är från NHL Awards-ceremonin tidigare i veckan. Enjoy!

Attans

Känner att jag tabbade mig lite på jobbet förut.

Saker och ting blev lite stressiga mot slutet av dagen och urartade i ren panik när vi fick en order om offload på en sändning medan flygpallarna redan höll på att lastas. Vad det innebär är att killen som stod och lastade var illa tvungen att skicka iväg bordet via vårt maskinsystem, tillbaks in på golvet där vi var tre personer som väntade på att dra av nätet från det, hitta sändningen, ta av den och få på nätet igen. Det är en ganska omständig process och lägg till att deadline passerat för tjugo minuter sedan och man blir ganska uppe i varv.
Som veteranen på min avdelning hade jag ansvaret för att få tillbaks bordet ut på lastbryggan, så när allt var klart och jag var på väg att sända ut det igen insåg jag att jag inte visste vilken av våra två lastlinjer den skulle ut på, så jag fick snabbt upp arbetsmobilen och ringde upp killen som väntade där ute.
Någon svarade, och jag gick direkt på frågan utan att presentera mig eller säga hej, dessutom med en väldigt uppjagad röst.

Koffe: Ska du ha den i ettan eller tvåan?!
"Lastaren": Öhm. Va?
Koffe: Ja, vilken dock vill du ha den i?!
"Lastaren": Du jag tror du ringt lite fel nu. Det är Knut här.

Vem är Knut undrar ni kanske då? En av mina chefer, givetvis, som jag råkat ringa upp på hemnumret. Frågade en av mina kollegor och jepp, det har samma innebörd här i Norge.
Damn.

Fail

Joinade Elias framför Sagan om de Två Tornen en stund.

Elias: Det där är ju så jävla MMORPG.
Koffe: Verkligen. Sen tycker jag att folk överskattar Saruman så jävla hårt. Han har ju värdelös DPS.
Elias: Vad sa du?
Koffe: DPS?
Elias: Ja. Vad är det?
Koffe: Damage Per Second.
Elias: Jaha...
Koffe: Men de har ju en jäkligt nice när de kör den där Mordor-raiden.
Elias: Va?
Koffe: Ja. De raidar ju typ. Tiomanna.
Elias: Alltså, jag vet inte vad det där betyder.

Ska man driva med något får han väl fan se till att vara lite påläst, nu blev det ju bara pinsamt för mig istället!

Visst fan...

Glömde nästan bort att jag hade en blogg att sköta om ett tag där. Tack för påminnelsen Erik! Som vanligt har jag ett par fullgoda ursäkter till det här lilla uppehållet, men för ovanlighetens skull så låter jag bli att mata er med dem, vi går direkt på aktuella händelser istället:
Vår grannfejd har trappats upp. Här kommer man hem från jobbet en kväll och tror att allt är som vanligt, går ut på verandan och vad ser man då om inte en nyuppsatt förlängning av den lilla vägg som markerar gränsen mellan oss. Rätta mig gärna om jag har fel, men är inte det någon form av krigsförklaring inom övre medelåldern?