Politi politi potetsvin

Med min egna bil tragiskt mörbultad blev jag tvingad att samåka med Staffan till och från jobbet en dag. Det tragiska i detta är dels att jag blev tvungen att göra mig klar och åka till jobbet en hel halvtimme tidigare än vanligt då grabben har en smygfetisch för att vara på arbetet i allt för god tid, dels att han skulle skjutsa Issa till tåget i Lilleström när vi slutade på morgonen. Bara att bita ihop.
Strax efter klockan 08 stod vi på ett Statoil och tankade. Jag och Issa satt kvar i bilen medan Staffan gick in och betalade. När han återvände till bilen pekade han på en svart Mercedes som stod parkerad utanför ingången.

Staffan: Jag slår vad om att det där är en civilpolisbil.
Jag: Va?
Issa: Ja, såg att det gick in en polis efter dig.

Stirrade på den fina svart bilen en stund. Den såg faktiskt ut som en väldigt vettig kandidat till att vara just en civilpolisbil. Men var ändå lite skeptisk till det och kom med en egen gissning.

Jag: Eller så kom han från den där.

Pekade på bilen precis bakom den svarta Mercedesen, av denna modell:

Lyckad namngivning

Man vänder sig iaf om när man går förbi

I-landsproblem

Einen kleinen fehler

Aftonbladet visar prov på politiskt korrekt rubriksättning.

Tjuvlyssnat

Gick förbi toaletterna på jobbet precis (mycket toa på bloggen just nu). Hörde en röst innifrån en av dem.

Någon: Egentligen så räcker det ju med en i taget.

Var han inte ensam där inne? Pratade han med sitt nummer två? Mystiskt...

Och fine...

... jag är mycket väl medveten om att det var en jävligt lång vecka som gick där.

Toalettlektyr

Det här är en väldig vanlig syn om man gör ett besök på vår toalett. Vi gillar att läsa helt enkelt. Vem gör inte det liksom? Folk som inte insett det underbara i den biten har inte levt om man frågar mig. Men idag var någonting fel. Någonting nytt och skrämmande har hittat vägen till vår lilla pausrum. Finn ett fel:
Wtf?!

Woho!

Förkunnar här min återkomst från bloggaridet en vecka tidigare än planerat (dvs en vecka före den evigt försenade Samsung Galaxy SII har release) för ett viktigt meddelande.
Nu står det helt klart att Norrmannen kommer förära helgens, och Sveriges första, Comic Con med sin majestätiska närvaro. Så vi ses väl i Karlstad? Dum fråga. Klart vi gör. Silly me.

Carlstad Comic Con
27-29 Maj - Löfbergs Lila Arena, Karlstad

Klausen brothers

Såhär i efterhand känns det ju otroligt skönt att vi fick in SD i riksdagen. Ett parti som vågar säga vad de tycker och kritiserar invandringen utan att peka ut någon specifik invandrargrupp på något rasistiskt vis. Ett parti som fick kritik för sina tidigare nationalsocialistiska kopplingar men som idag städat upp inom partiet och sparkat ut alla tidigare nazister som utlovat. Ett parti som garanterar att vi inte längre behöver vara oroliga för våra fornminnen och julafton.

Fult

Idag fick jag en kompis på jobbet. En stackars liten fågel som virrat sig in på lagret och troligtvis var något förvirrad över läget. När jag stod och "visslade" (då vissla inte är min starkaste sida finns det nog vissa som påstår att det ljud jag ger ifrån mig inte bör klassas som just det) kom den och satte sig några meter ifrån mig. Coolt tänkte jag.
Lite senare när vi hade fått undan det mesta av förmiddagsarbetet och de andra gick på lunch satte jag mig i soffan och fick återigen besök av lillkisen. Coolt tänkte jag och försökte vissla.
Mitt uppe i mitt samtal med fågeln kom Martin och gick emot mig. Han kom fram till soffan och fick syn på den lille krabaten.

Martin: Fuul.

Var lite osäker på om jag hörde rätt.

Jag: Va?
Martin: Fuul.

Vafan tänkte jag. Vad säger den jäveln? Vad har fågeln gjort honom för illa? Den är ju assöt! Svarade honom något förbittrat.

Jag: Mja...

Martin förblev tyst efter det, grävde lite i sin ryggsäck som han hade ståendes bredvid soffan och lämnade mig därefter i fred. Medan han vandrade iväg slog det mig. Fågel i norge = Fugle. Hur vissa norskar uttalar det? Ja, gissa...

Besvikelsen

När man väl tog sig ner till festen så hade alla utom Slask redan gått och lagt sig.
D'oh!

Förlåt

Jag råkade ta semester utan att säga till. Igen. Hoppsan!

Satt precis och slöade framför datorn när någon ropade från nedervåningen.

Anton: Koffe?!
Jag: Jaaa?!
Anton: Koffeeee?!!
Jag: JAAAA?!
Anton: Ska du vara med på fest?!
Jag: Va? Sa du fest?!
Anton: Ja! Jag har öl här nere!!
Jag: Vilka kommer då?!
Anton: Det blir typ du och jag!

Sweet!

Att visa vem som egentligen är boss

Jobbet: Vad sägs som att jobba extra två dagar den här veckan för obscena mängder pengar?
Jag: Nej, det blir det inget av med.
Jobbet: Oh noes! Snälla?
Jag: Nepp!

Man måste ju tänka långsiktigt. Om jag arbetar när det behövs så går ju allt smidigt och fint på jobbet. Om jag inte jobbar och de inte lyckas få in någon annan på kort varsel med kompetens på samma områden så får de problem och kanske börjar missa deadlines vilket inte är populärt hos våra kunder och därigenom inte heller hos cheferna på jobbet.
Skulle det bli en trend, vilket det känns som att det funnits tendenser för på sistone, ökar det chanserna att de måste börja sätta in folk på mer timmar eller rent utav anställa folk fast. Med andra ord var jag riktigt nöjd med mig själv för att ha framförhållning nog att tacka nej till kortsiktiga rikedomar. Tyvärr blev det inte särskilt långvarigt mys inombords då min käft ibland glappar lite väl hårt.

Jag: Men Larsson är i Norge nu utifall ni behöver få in någon extra?
Jobbet: Är han? Awesome! Då ger vi pengarna till honom istället.

Jaja... Grabben är ju värd det trots allt.

Typiskt

Fast tjänst. Det har varit mitt mål i över två år nu. Dåliga tider har satt stopp för den biten däremot och jag har fått hanka mig fram som vikarie under hela min tid här borta. Hypen för min kommande fasta tjänst har växt sig allt starkare med tiden däremot och mina kollegor pushar ständigt om att "snart händer det, ha bara lite tålamod".
Och nu skulle det ju ske till slut. September var då jag hade planerat att träda in i den häftiga klubben för fast anställda personer. Något annat kunde ju knappast ske.

Så en kväll när jag och min kära kollega Daniel pysslade lite med den utgående frakten såg jag någon närma sig i ögonvrån. Givetvis var det chefen.
"Häftiga nyheter på gång nu måntro?" tänkte jag.
Det var ju otroligt sällan han kom ned på golvet för att prata med mig. Daniel fick också syn på honom.

Daniel: Kommer du med en fast tjänst till honom nu?

"Snällasnällasnälla."

Chefen: Hahaha! Nej tyvärr inte idag heller.
Jag: Haha.

"Attansjävlaskitkukshelvete."

Chefen: Snarare tvärtom är jag rädd.

"Uh-oh."

Dagens fail

Fick detta över MSN precis:

Johan säger:
vart är finntroll ifrån?
Robban säger:
haha vart tror du?
Johan säger:
svårt att höra vad dom sjunger men Norge kankse?

Kan notera att varken Johan eller Robban i detta fallet är desamma som huvudpersonerna på den här sidan.

Åfan

Så killen skaffade sig självdistans till slut? Well I'll be damned.

Fastighetsbyråawesomeness

Härliga mäklare de där.

Associationer

Ett samtal råkade glida in på kompass och därefter vart solen egentligen går ned och upp. Erik avslöjade sin personliga hemlighet om att han kände till sanningen pga en Red Hot Chili Peppers-låt.

Koffe: Med andra ord så baseras din väderstreckskunskap på...
Erik: Ett gäng pundarmusiker från Californien.
Koffe: Precis.
Nicolina: Ja, på tal om det. När kommer HK hem igen?

En historia, två synvinklar

Enligt mig:
Blev en ganska seg och trött kväll. Direkt hem till Maura efter jobbet för att packa ihop de saker jag behövde, följt av en tretimmars bilfärd över gränsen hem till Sunne för att våldsgästa Eriks kräftskiva. Väl där visade sig porten vara låst och batteriet på min mobil dog precis efter gränsen. What to do?
Brandstegen givetvis. Varför måste den jäkla lägenheten ligga på tredje våningen? Men jag trotsade min höjdskräck och klamrade mig fast i toppen av stegen medan jag knackade och knackade. Högljudda jävlar, kan ni inte ha en lite lugnare fest så ni faktiskt hör om det skulle råka hända att någon knackar på fönstret?
Nåväl, till slut hördes ett litet skrik när de upptäckte mig och kvällen blev ju ganska trevlig. Skjutsade hem Elias till sina föräldrar efteråt innan jag började köra ut mot mitt eget föräldrahem när klockan var runt två på natten.
Huset var nedsläckt när jag kom fram. Jag tog min packning och släpade med den mot dörren, fumlade lite med nycklarna men lyckades ta mig in relativt smidigt. Dörren till mamma och pappas sovrum stod på glänt. Fan. Bäst att inte tända ljusen, tur att man har ficklampa på mobilen.
Jag gick till gästrummet och tryckte ned handtaget. Men vad nu då? Låst? Sover mamma där? Varför? Har de bråkat eller något? Skumt. Nåväl, orka grubbla på det mitt i natten. Vart är min tändare? Säg inte att jag glömde den hos Erik? Jaja... Det finns väl någon här. Vände upp och ner på köket men ingen tändare fanns att hitta. Hur skulle jag nu få i mig mitt livsviktiga nikotin? Jag kanske glömde den i bilen?
Tände utelamporna, tog min ficklampa och gick ut och letade igenom den. Nej. Ingen tändare. Stängde av ficklampan och började gå in. Det lyste i gästrummet. Gjorde det det förut? Nej, då hade jag märkt att fönstret stod öppet. Varför står fönstret helt öppet förresten? Jaja, då har mamma vaknat. Hon vet vart det finns tändare.
Jag satte mig i köket och väntade. Nehej? Kommer hon inte ut? Helt tyst där inne också. Vad händer här egentligen? Ingenstans att sova heller. Jag kanske borde packa ihop och dra in till Sunne igen? Nej, visst fan. Inga batterier i mobilen.
Källaren kanske? Där måste det finnas tändare. Jag tog min ficklampa och letade runt där nere. Nepp. Inget.
Kanske borde väcka pappa och fråga vad som händer? Öppnade sovrumsdörren lite och kikade in. Tomt. Visst fan, det är torsdag. Han är på jobb. Men fan... Vart är morsan egentligen? Vad händer.
Drog igång datorn, gick in på facebook och började diskutera situationen med Erik som turligt nog var vaken. Däremot var han full så jag tror inte han hängde med så bra. En bil startar. Jag går och kikar ut genom fönstret. Grannarna åker iväg.
Tre på natten? Vad gör de vakna egentligen. Vad ska jag göra? Borde jag ringa polisen?
Sätter mig vid datorn en stund igen.
Telefonen ringer.

Enligt min mor:
Huh? Vad var det där? Är det någon här? Glömde jag släppa ut Ufo innan jag la mig? Nej. Det gjorde jag definitivt inte. Det är någon här. En inbrottstjuv. Fan. Jag har ingen telefon här. Skit samma, jag låtsas, då kanske han blir rädd och försvinner.

Mamma: Vicki, nu händer det! Kom fort, det är någon här! Ta med dig Perra!

Inget svar. Det funkade inte. Jag får hoppa ut genom fönstret. Kläder först. Sådär. Jag kan inte hoppa ut härifrån ju. Jag testar igen.

Mamma: Hallå? Vicki? Är ni på väg? ........ Ni är snart här? BRA!

.... Fan också. Han reagerade inte på det heller. Jag måste ut helt enkelt. Hopp!
Där gick rabatten åt helvete. Nu då? Torr i munnen. Måste väcka grannarna. Jag sprang hela vägen dit utan att se mig om och knackade på. Tänk om de kommer efter mig? Jag tog upp ett vedträ utifall jag skulle behöva försvara mig. De kommer inte. Jag började slita i dörren panikartat och till slut kom de upp. Jag berättade för dem att jag trodde det var en inbrottstjuv där hemma. De undrade om det inte var katten. Nej. Jag visste att det inte var katten. Men titta!
Ett ljus dök upp där borta på vår gård. Någon var ute och gick med pannlampa. En pannlampa? Vilken idiot. Men nu visste de åtminstone att jag inte fantiserade. Ljuset försvinner bakom garaget. Ska han åka iväg nu?
Vi spejar ut genom fönstret och plötsligt släcker sig utelamporna. Fan också, de är två! Dags att ringa polisen! Grannen tänder ljuset, men det kan han ju fan inte göra! Då ser de oss ju! Han svarar att han ju inte ser något annars. Grannfrun frågar om ljuset var tänt i källaren förut.
Det kan det ha varit. Jag var ju nere och tömde vattnet i luftavfuktaren förut, ibland glömmer man ju att släcka där nere. Men vad fan, nu släcktes det! Vilken fräck jävel!
Polisen är på god väg nu åtminstone, hoppas de inte hinner åka så de kan ta dem på bar gärning. Grannen får in idé. Han går ut och åker iväg med sin bil för att se om han kan se något. Jag och grannfrun stannar inne och kikar genom fönstret när han sakta glider iväg. Men vad fan! Han stannar framför garaget! Är han galen? Grannfrun påpekar att han kanske sett en bil och tar registreringsnumret. Han glider vidare och åker runt på framsidan av huset och vänder sedan.
Strax därefter kommer han tillbaks till oss. Han berättar att han såg min mans bil på parkeringen framför garaget. Vänta nu... Han har ju bytt bil med... Kan det vara...?
Jag tog upp telefonen och ringde hem.

*sprk-tsch*
Koffe: Öhm... Hallå?
Mamma: Christoffer? Är det du?
Koffe: Öh.. Ja? Vänta nu. Vart håller du hus egentligen?
Mamma: Jag är hos grannen. Vi trodde det var inbrott. Polisen är på väg.
Koffe: Hahahaha!

Slutet gott, allting gott. Och poliserna var jättesnälla.

Hahaha!

Sagolika Sunne

Var hemma på besök i helgen och det blev även lite utgång med mina muntra vänner. När krogen stängde och vi skulle på efterfest hos vår käre Jocke så fick herr Louis för sig att vi behövde få med oss mer folk till efterfesten. Sagt och gjort, vi tog en långpromenad åt fel håll för att ragga okänt folk fram tills jag sprang på ett gäng grabbar.

Jag: Nämen hej Erik!
"Erik": Öh... Va? Jag heter inte Erik?
Jag: Oj, sorry! Såg fel. Men ni ska inte med på eft...

Innan jag hade chansen att avsluta meningen ville en av hans två kompisar också vara med och prata.

Arg snubbe: Han heter inte Erik!
Jag: Öh.. Nej, han sa det.
Arg snubbe: Så varför kallade du honom för det då?
Jag: Jag trodde säkert det var någon annan bara.
Arg snubbe: Vill du ha bråk eller?
Jag: Nejdå, vi försöker bara hitta folk till efterfesten här serru.
Arg snubbe: Jaha?! Vad tror du jag heter då?
Jag: Jadu... Anders?
Arg snubbe: Anders?! Visst, sure. Nästan!
Jag: Oj! Andreas?
Arg snubbe: Ska vi gå bort dit eller? Du och jag?
Jag: Det är lugnt.

Struntade i honom och vände mig mot den lite trevligare killen som jag hade pratat med först.
Bad idea.

Lite lustigt var det däremot att killen faktiskt visade sig heta Anders.

Tänkvärt

"If you watch Godzilla backwards it's a movie about a friendly lizzard who helps building up a city, and then leaves."

Brutalt stulet från min gamle vän Johannes Facebook.

Det var bättre förr?

”1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga. Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult. Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.”

Eller varför inte denna pärla från körkortsboken 1920:
”De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.”

Skönaste killen i stan

Tack för länken, herr Ryman. Made my day!

Insikt från en rökpaus

Har ni tänkt på att de flesta ord låter lite mer dirty om man lägger in "thai" framför?

Länge leve alla härligt nordiska män i övre medelåldern som gett oss detta vackra perspektiv på delar av Asien med sina vilda historier!

Konsten att vara dryg

Robban: Shiiiiit!
Jag: Vad?
Robban: Det har läckt ut 91 000 hemlighetsstämplade dokument om Afghanistan från Pentagon.
Jag: Oj!
Robban: Kolla här liksom. Bara den där wordfilen är 75mb.
Jag: Åfan. Det är ju typ 100 blad.
Robban: Va? Nej. Det är mer.
Jag: 150 typ kanske?
Robban: Nej, mer. Kolla här... Har ett gammalt på datorn här, 70kb liksom, och då tror jag att det är någon bild med. Och i rapporterna är det liksom bara text.
Jag: Oj jävlar! Då är det ju fan över 200 sidor!
Robban: Men nej, det är fler.
Jag: Typ 300? Allvarligt?
Robban: Nej, ännu fler.
Jag: 400?
Robban: Nej. Mer än så!

Yep

Det måste erkännas

För tillfället hatar jag Johan en smula.

Awkwaaard

*beeeeep* *beeeep*

Mannen: Hallå?
Jag: Hejsan! Christoffer på ULD här, var det dig jag skulle prata med om bilen till Bergen?
Mannen: Det stämmer.
Jag: Perfekt det. Jo, det stora kollit fick plats, så allt gick iväg redan idag.
Mannen: Höres kjempefint ut det.
Jag: Yes.
Mannen: Strålande.
Jag: Finfint.
Mannen: Jaopp.
Jag: Jo.
Mannen: Jah.
Jag: Öhm... Tack ska du ha?
Mannen: Öhm, ja. Tack själv du.
Jag: Hej!

*klick*

*suck*

Men vad fan då

Här sätter man sig och börjar köra Titan Quest med Erik på vårt lilla nätverk och poff så har det försvunnit fem bloggdagar. Hoppsan.

Vi kollade på District 9 igår och efter några tvivlande minuter i början på filmen visade den sig vara helt underbar. Trots att man nog inte kan kalla den en direkt actionfilm så trasar de skjutgladare scenerna sönder de flesta filmer som faktiskt hör till genren. Underbart brutal, don't miss out!